Karlstad

jag fick mig en sån uppenbarelse idag.
Träning är mitt liv! Det är inte så farligt som det låter, jag ska förklara.

Karlstad Gym ligger fem min gång avstånd från skolan. vilket är smidigt. (och vilket inte passade mig)
Sats ligger inne i stan, så det tar ca. 10 min in med buss och kanske fem min att gå från hållplatsen. Så förflyttningsprocessen från och till gymmet tar lite mer än en halvtimma. 

Sats är betydligt mycket bättre. fräshare gym, personlig rådgivning och man har dessutom tillgång till en mängd olika pass.
 Jag har hela tiden tänkt att det blir så krångligt med sats pga att det lgger inne i stan. det tar upp så mycket mer tid av dagen. Och jag kommer vilja träna ofta, vilket innebär att jag kommer åka in till stan ofta, vilke jag inte behövt om jag valt karlstad gym, vid universitetet.

MEN så började jag tänka på hur mitt liv sett ut i princip hela mitt liv. innan irland. Träning har alltid tagit upp stor del av dagen för mig. Och om jag tänker efter, va ska jag göra annars liksom? det är ju inte precis som om jag har en hobby utöver träningen.  och det är ingen ide för mig att ens försöka ta det lugnt om jag inte får träna. jag kan inte slappna av då. så varför ska jag då ha en massa extra dötid liksom?

Så nu är det bestämt! På onsdag gäller det. Då ska jag skaffa underbart SATS kort.
Det är betydligt mycket dyrare, men va gör man inte för en hobby liksom? :)
Känns som att jag äntligen kommer få något meningsfullt att fylla luckorna i mina dagar med!

Oj vilket långt inlägg det blev. men detta är verkligen något jag gått och bekymrat mig över.
jag har liksom gått och funderat över va jag gjorde förr som fick mig att bli motiverad och va jag fyllde mina dagar med. Att umgås med kompisar och gå i skolan räcker inte på långa vägar för mig, har ändå enormt mycket extra tid. då blir jag rastlös. rulla med tummarna och hinner känna mig ensam.

Äntligen har jag då insett. haha. att träna är mitt liv! hur tragiskt det än låter.