Karlstad

Det är konstigt det där, att man ibland känner sig som den ensammaste personen i hela världen, trots att man är omgiven av så mycke människor. som tycker om en och vill vara med en.

ah men ett exempel då. (ett lite dåligt) men när jag bodde i värnamo kunde jag ibland frivilligt åka ner till stan själv för att "jag ville ha en stund för mig själv och titta på saker som jag kanske ville köpa" och sådära. efter att ha gått kanske i fem minuter börjar jag tycka synd om mig själv. säga till mig själv att jag inte har några vänner och beklaga mig över att jag måste gå på stan SJÄLV. även om någon frågat innan att "vill du att jag följa med" och jag har svarat "nej, jag känner för att gå själv." Hallåå?? förstår inte riktigt.

diskuterade detta med frida innan. tror det handlar om att man vill tycka lite synd om sig själv. Det gör jag nu. jag tycker lite synd om mig själv. hoppade träningen idag för att vila. tror det är därför jag tycker synd om mig själv.

Antes svar på frågan är att jag behöver en pojkvän . så kan fallet vara. just i vid dom tillfällena. men hur kan man då förklara att frida med känner så ibland? hon har ju pojkvän! hmm. och till saken hör att jag trivs ju väldigt bra med o va singel. eller? haha.
oj jag sitter visst o ältar. bör nog göra något annat:P

 jag ska rita. det är definitivt mer givande. ;)