Karlstad

Jag försöker att lära mig själv att det är omöjligt att åka på ett bananskal genom hela livet. Försöker lära mig själv att man kan inte bara sitta hemma och vänta på att någon ska knacka på dörren och sen så va det löst.
Har lite svårt att ta mig ur den där cirklen. och vad anklagar jag? jo livet med alla dess dörrar. fina fina dörrar som öppnas, och ja, människor som praktiskt taget knackar mig på axeln.
Livet är gött, så att säga. jag ser det lite som en välsignelse.

vet en som kommer sova gott i natt! :)